It never ends



Ja vad ska man säga? Som vanligt sitter jag vid köksbordet och varvar att proppa hjärnan med information med att tappa hjärnceller i Warcraft-universumet. Längtar så hårt tills detta är över. Önskar även att man inte hade CSN vakandes över sig och kunde flytta fram alla slutprov till efter jullovet, hade varit sjukt gött. Men livet är som det är. Jag fortsätter drömma. Idag kör vi en utmaning.
Ett ögonblick - ja vad ska ni få ta del av för ögonblick ur mitt liv? Ska bara kolla igenom mina bilder och se om jag hittar något passande.. Nämen, ja det här blir bra. Okej, bilden nedan tog jag när jag skulle dra från Umeå och House of Metal. Den visar Erik och hans två polare som jag slaggade med i någon källarlokal på okänd plats. Jag och Erik träffades ju som de flesta vet på just den här festivalen. Jag hade dragit dit med Joel och Bänk för att kolla Amarth och dra några bärs, inte mer än så. Kom ihåg att jag inte ens hade idats göra mig speciellt snygg, haha. Så när jag stod och rökte gick det förbi ett hår, som var Eriks. Vi började snacka och jag trodde det bara skulle vara en flirt för kvällen, speciellt när han berättade att han bodde utanför Kramfors, 50 mil från Luleå. Men se på oss nu, vi överlevde ett distansförhållande och har nu varit tillsammans i ungefär 1 år och 7 månader, inte illa pinkat! Ögonblicket - när jag tog den här bilden (som är den enda från den kvällen) trodde jag att vi aldrig skulle träffas igen.


Ille, Erik och Markus, bakis som fan, hihi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0